Kroppen lydde inte alls, den var stel och trots att instruktören skrek " tunga fötter", " snabba fötter" "flyg" så var min kropp förstenad.
Men jag tror att det är ok att genomföra en sämre träning än att inte träna alls, så jag stretar på och tänker att någongång måste det ju vända.
Jag kan inte låta bli att bli lite rädd när kroppen gör så här, det var ju andra dagen på raken...vet inte riktigt vad jag kan skylla på?
På jobbet var jag ute och gick, en sträcka på ca 800 meter, jag trodde allvarligt att jag inte skulle klara det.
Det var så tungt och motigt och det gick riktigt sakta.
Inte heller vet jag hur ska ta mig ur det...
Jag har planerat in träning imorgon också och så får det bli, jag hoppas att kroppen är piggare då!
Att jag har fått hål i strumpan tänker jag INTE ta som ett tecken för att ge upp, jag tänker köra tills jag rasar och då hoppas jag att någon vill bära in mig på träningen ;)




