Resultatet är jag inte minns om jag varit och tränat eller om det bara står så i almanackan.
Jag minns iallafall att förra dans fusion passet var inställt, mitt gamla jag hade tänkt " vad skönt, då passar jag på att vila" men mitt nya jag tänkte "bra, då testar jag ett nytt pass"
Så sagt och gjort, jag gick på ett medelpass.
Och jag klarade av det...
Jag som har gått på medelpass sen artonhundratalet fick för mig att jag inte skulle klara det...konstiga tankar jag brottas med.
Ibland undrar jag vem som tänker mina tankar för det känns helt "inte mina tankar" ibland...
Jag bygger hinder som inte ens finns och tror på mina egna dåliga tankar.
Skärpning.
Några dagar senare var jag tillbaka i gymet, det gick ganska bra.
Jag behöver fortfarande någon som skriker på mig men jag kände att jag hade mer ork och uthållighet än när jag tränar för ofta.
Alltså ÄR återhämtningen viktig för mig!
Veckans tredje pass blev i skogen.
Jag orkade ingenting, min kropp startade inte, näsan och ögonen rann, det var sjukt mycket folk där och trångt i spåret.
Helst av allt ville jag sätta mig bredvid det äldre paret som satt mitt inne i skogen i solnedgången med sin kaffetermos.
Men jag stretade på, sprang i alla uppförsbackarna och gick på den plana marken.
Idag drar det lite på baksidan lår upp mot rumpan :)
Googlebild
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar